Trappaner

Maj 2000
Krogrecension av Bong i Sydsvenskan


Middag:
Trappaner
Långgårdsgatan 8, Malmö
BETYG: 3
PRISVÄRDE: -
MAT: -
DRYCK: NER
SERVICE: -
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -


Det är väl en dubbel vits, namnet som denna nya krog på Väster har valt - till läget strax under markplanet är det några trappsteg, dessutom ska väl vi gäster trappa ner på tempot och stillsamt njuta vad som bjuds. Lokalen är också inredd med samma spartanska enkelhet som en klostercell.

     De kala väggarna är vita och saknar helt dekorationer, med undantag för de hängande platta kuddarna täckta med naturlinne, som tjänar till ryggstöd för bänkarna invid väggarna. Golvets kakel har en stillsamt ockraflammig färgläggning, träborden är små och kvadratiska utan duk men vart och ett prytt med en snittblomma i sin lilla vas. Att döma av denna andäktigt strama interiör kunde här vara hur dyrt som helst.

     Så farligt är det dock ej med priserna. Den lilla menyns handfull förrätter kostar upp till lite över 70 kronor, varmrätterna i samma antal rör sig mellan ungefär 120 och 170, medan de två desserterna fås för strax över femtiolappen. Vinlistan är inte mycket längre än menyn, och sträcker sig ganska försiktigt upp i prisklasserna. Det stämmer inte med den ambition som köket och miljön signalerar. Här borde finnas fler flaskor att välja på och absolut åtminstone någon riktig höjdare.

     Med serveringspersonalens kunskaper verkar det vara lite ojämnt, men det kan vara en acceptabel barnsjukdom för en färsk krog. Vi blir i alla fall vänligt bemötta och behöver aldrig vänta - å andra sidan är här inte fler bord än att det ska vara självklart. Den kala inredningen gör att akustiken blir ganska besvärande - man kan råka höra mer av andra gästers samtal än man har lust med.

     Vi bjuds en liten aptitretare, vilket är en sed vi känner en rent barnslig förtjusning inför. På ett porslin lika stramt och rent som inredningen serveras vi en liten klick mousse på torsk, med ymnig örtkryddning. Det är ett skönt litet smakprov som gör oss förhoppningsfulla inför maten - men det ska visa sig att de rätter vi betalar för inte blir fullt ut lika glädjande.

     Förrätten pikant kycklingravioli med tomat, örter och vitlök för tilltagna 72 kronor serveras i en tämligen blöt portion, där pastan inte är så friskt al dente som kunde önskas. Särskilt pikant är det inte heller.

     Bläckfisksallad på potatis, capris och persilja är en udda kombination för 67 kronor, där både bläckfiskbitarna och potatisen har ett lagom tuggmotstånd. Den dominerande smaken är en syrlighet, medan persiljan kommer i skymundan. Trevlig är den, hur som helst, men inte ypperlig.

     Varmrätten fasanbröst med vit och grön sparris på en bädd av jordärtskockspuré är dyrast på menyn med 168 kronor - inget överpris för fasan. Men fågeln i några tjocka skivor är inte så frestande för ögat, ej heller någon skön upplevelse för gommen. Köttet är inte fullt så torrt och trist som vilken höna som helst, men inte långt därifrån. Sparrisen är förstås välsmakande - det vore ju förfärligt annars, så här års - medan vi känner oss betänksamma av puréns grova konsistens. De färska marinerade fikonen som också ingår är dock ett förtjusande komplement.

     Olivspäckat lammrack med gröna linser och rödvinssirap för 164 är en vackert presenterad rätt, där två lammbitar med tydligt rosa kött har placerats ovanpå linserna. Köttet är fint men saknar en del smak och djärvhet, de goda linserna är ett fyndigt inslag men fungerar inte lysande med köttet, vilket däremot såsen gör.

     Desserten isad bärgazpachio med amarettokaka syns oss lite väl enkel för att kliva upp till 54 kronor i pris. Den lilla kakan, inte större än en oblat, verkar vara ett alltför enkelt sätt att foga några ytterligare ord till menyns beskrivning av desserten, som visserligen är frisk och säkert nyttig, men inte minnesvärd.

     Vitchokladpannacotta med vanilj och konjakssirap för 57 är en enkel efterrätt med två söta flarn och mellan dem själva pannacottan, som har en god spänst och ändå är mjuk. Det är behagligt men blir möjligen något för sött i längden.

     Visst är det en trevlig lokal att befinna sig på - i en underbar del av staden - men maten behöver en uppryckning om den ska vara i nivå med krogens exklusiva stil.

Bong



© Stefan Stenudd

Berättelsen om Bong











Boken om Bong

Bong - tolv år som hemlig krogrecensent, av Stefan Stenudd.
Bong - Tolv år som hemlig krogrecensent

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud - för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.