Stefan Stenudd
Stefan Stenudd
Om mig


MYTOLOGI
Om skapelsemyter m.m.

Skapelsemyterna och Homo rudis

När ordet var kött

Varde big bang

Samisk skapelse

Romersk kosmogoni

Kunskapens träd

Kaos

Fem Jesus

Socialdarwinism

All vår början

Idé

Blixt Gordon

Myth in English


Mina fackböcker
Klicka på bilden för att se boken på AdLibris nätbokhandel.










Mina romaner
Klicka på bilden för att se boken på AdLibris nätbokhandel.















Hemlig samisk skapelsemyt 6

Samernas skapelseberättelse dold i 2000 år

Samisk trolltrumma, skadad. Framsidan.



Ny bok:

Homo rudis och världens uppkomst, av Stefan Stenudd.

Homo rudis och världens uppkomst

Arkaiska tankemönster i skapelsemyterna
Efter 30 år är jag äntligen klar med min bok om skapelsemyter. Det har varit en så fascinerande resa att omvägarna blev många. Men här är den. Klicka på bilden för att se den på AdLibris nätbokhandel.

Nu även som Kindle ebok på Amazon.


6   Och så till skapelsen

Oavsett om det skulle förhålla sig enligt ovan eller ej med samernas religionsutövande, löser det inte självklart frågan om deras svårfunna kosmogoni — den bör ju i så fall ha varit med dem innan missionärerna så att säga visade tänderna och därför måste åtminstone de allra första dokumentatörerna av samisk mytologi ha fått höra något om den. Om så ej skett, och vi fortfarande exeperimenterar med möjligheten att en skapelsemyt verkligen fanns hos samerna, kan det ha berott på endera frågeställarna eller de tillfrågade — eventuellt i ett additivt förhållande.

       Vad gäller frågeställarna hade de en bakomliggande uppgift som gjorde deras undersökningar allt annat än förutsättningslösa. De behövde dokumentera den hedniska religionen och dess avguderi för att därefter kunna tvätta bort detsamma. Därvidlag var det i enlighet med de tio budorden allra angelägnast att utröna gudafrågan — vilken eller vilka gudar dyrkades, och måste för det första och väsentligaste budets skull avlägsnas? Att samerna anade denna frågas betydelse visade sig i hur de prövade att göra egna gudar till den kristna och även teckna kristendomens heligheter på sina trolltrummor. För missionärerna innebar det ofrånkomligen att ingen kartläggning var viktigare än den som gällde avgudarna, samt hur och med vilka beläten de dyrkades, vilket också deras skildringar till övervägande del upptas av.

       Därmed kom andra aspekter av samisk religion naturligt i oskärpa och eventuella snåriga sammanhang kan inte ha lockat till studium om de ej oroade första budet — i synnerhet som de samiska språkkunskaperna hos missionärerna var antingen bristfälliga eller obefintliga. Det är nog också lättare att lära sig ett främmande språk via dess substantiv än dess verb. En ytterligare omständighet som redan initialt kan ha dämpat missionärernas intresse för mer komplexa sammanhang i samisk religion, är deras föreställning om dessas primitivitet och den egna religionens överlägsenhet. Skulle därför kosmologiska eller kosmogoniska föreställningar dyka upp, torde missionärerna inte ha förväntat sig mycket av dem och därför hellre gått vidare till tydligare ting.

       Även om allt det ovanstående äger sin riktighet, måste konstateras att det i alla fall vore märkligt om inte några fragment av en kosmogoni slunkit med.

       Vad gäller de tillfrågade, är det konstaterat om samerna att endast nåjderna var djupt insatta i deras mytologis komplexitet. Det var också i huvudsak nåjder som von Westen och hans proselyter helst uppsökte med sina frågor. Om nu nåjderna utgjorde en sådan särställning, och deras försörjning — dessutom ordentligt lukrativ — berodde just av att de intog en särställning, skulle de inte beredvilligt röja sina kunskaper för andra samer. Gudarna var inga sådana hemligheter, vad vi förstår av källorna, om än inte alla samer kunde rabbla dem allihop utantill. De fördolda tingen måste därför ligga i andra aspekter av samisk religion.

       Vi har tidigare konstaterat att det inte bara är en skapelsemyt som saknas i källorna, det är tunt med myter överlag, trots att ingen kommentator uttrycker uppfattningen att samernas religion skulle vara helt utan dylika. Med tanke på den förtjusning somliga källtecknare visar då de återger diverse skrönor och äventyr av den folkloristiska sort som dock förekommer, vore det märkligt om de inte med samma lusta skulle återge också religionens centralare myter om de fått höra dem. En religion med många gudar, som dessutom i flera fall har makar och barn och något slags relationer till varandra, kan inte helt sakna myter om dessa gudar och deras äventyr. Här förefaller det i stället som om myter finns men inte har förmedlats, alltså kan dessa vara av sådan betydelse för nåjderna — som rimligen borde känna till dem — att de hållit på dessa.

       Det är inte ovanligt att religioner sålunda vårdar sina myter, allrahelst de berättelser som gäller avgörande händelser i det mytologiska perspektivet — gudars uppkomst och bataljer med varandra, forna världars öden, världsalltets tillblivelse. Där kosmogoni förekommer är den oftast själva kärnan i kosmologin, en sanning som i högsta grad också gäller för vår moderna astronomi och teorin om big bang. Ett mera betydande kosmologiskt skede än världsalltets tillblivelse är svårt att föreställa sig. Om nåjderna kände restriktioner i att förtälja sina kosmologiska myter, då måste det mer än för någon annan ha gällt en myt som berättar om världens skapelse.

       Det är inte heller sällsynt bland all världens mytologier att skapelsen är en så komplicerad historia, att vid minsta språkförbistring torde både berättare och lyssnare blott därför vara benägna att ge upp.

       Jag menar med det ovansagda att det gott kan föreligga en samisk skapelsemyt, utan att den ens genom alla dessa år har kommit till utomståendes kännedom. Det är inte ens nödvändigt att alla samer fått känna till den. Det är i sig inget bevis, men saken får ett tungt vägande indicium i Pehr Högströms vittnesmål [Mallmer 1742 och Högström 1747]. Under samtal om andra ting får han och en kollega från samer höra fragment av en skapelseföreställning, men när dessa märker att anteckningar förs, då tystnar de omedelbart och vill därefter inte mer orda om saken.

       Den bristfälliga skiss på skapelse som därav hunnit framträda är sannerligen sådan att ett kristet sinne förfäras: samerna menade att en god och en ond gudom dryftade om hur världen skulle ordnas vid dess skapelse, där förstnämnda vill göra den rik på föda och allehanda andra välsignelser, medan den onde satte sig däremot. Samerna syntes överlag föreställa sig världen ytterst styrd av dessa två som tämligen jämbördiga, att de till och med ibland kämpade om herraväldet och varken den ena eller andra vann en slutlig seger. I och för sig vore sådana föreställningar angelägna för missionärerna att befria samerna ifrån och det kunde därför tänkas att de var angelägna om att utreda saken — men det måste i så fall samerna tidigt ha insett och rimligen velat undvika. Återigen — gudarna såsom substantiv var svårare att dölja än deras verb i form av myter om deras gärningar.

       Precis som med andra delar av samernas religion måste man acceptera tanken att en dylik kosmogonisk myt lever kvar i deras minnen även genom århundraden av hemlighetsmakeri — myter visar sig ofta till och med mer seglivade än gudar.

       I den kosmogoni som Högström råkade på finns en trovärdighet likaväl som en komplexitet, så att skapelseögonblicket har en hel del att berätta också om vad för värld som därur är kommen och hur den ytterst hänger ihop. Man kan tänka sig ett försök med att ur denna mytspillra rekonstruera inte bara en fullödigare skapelsehistoria, utan också det mönster av gudagestalter och deras inbördes roller, som samernas religion innehåller.

       En sådan rekonstruktion kan ej göras blott på det källmaterial som finns tillgängligt, eftersom det visat sig så fattigt på denna punkt, utan här måste kompletteras med analyser av trolltrummornas symboler — vilket också i synnerhet under detta och det förra decenniet syns vara tilltagande — samt förstås nya intervjuer med samer som ännu i hög grad befinner sig i den livssituation som var förfädernas när deras religion var tämligen ogrumlad — i viss otillräcklig mån har detta gjorts av Eriksson 1988 med positivt resultat. Huruvida dessa samer vill förmedla något om just de myter som de i så fall har lyckats hålla hemliga genom flera sekler, det är en annan historia.

Fortsättning



INNEHÅLL:

  1. Beslöjad begynnelse
  2. Framställningsform
  3. Historiskt svep
  4. Afgudar
  5. Alltså
  6. Och så till skapelsen
  7. Litteratur om samisk mytologi
  8. Litteraturlista

Den här texten presenterades för högre seminariet i idé- och lärdomshistoria på Lunds universitet, den 28 maj 1998, som en del i mitt doktorandarbete om tankemönster i skapelsemyter. Handledare: professor Gunnar Broberg.