Carola

Carola nämner varken Gud eller Jesus på hela skivan, men det betyder inte att hon inte sjunger om dem. Det är en vanlig taktik bland kristna artister som siktar på en bredare publik än bara de redan frälsta. De sjunger om "du" och kärlek — ibland syftande på en köttslig livsledsagare och ibland på högre väsen.

     "I am healed by the heat of your touch", sjunger Carola och det är svårt för lyssnaren att avgöra om extasen är andlig eller köttslig. Bara Prince har vågat lösa problemet så djärvt och rationellt att han inte gör någon skillnad på de två sorterna.

     Carolas diskret religiösa sånger varierar i inlevelse beroende på graden av mission: när hon vill locka lyssnaren till samma övertygelse krymper stämman och melodin vacklar, men när hon ropar ut sin personliga tro, då blir sången stark som orkan och tidvattenvåg.

     Carola är en artist med imponerande resurser när hon ger sig själv tillgång till dem. I "All the reason to live" sjunger hon så intensivt att det ymniga orkesterackompanjemanget blir en överflödig börda, likaså i "State of grace". Där stiger en fullmogen, rik sångerska fram.

     Den nya skivan består inte av fullfjädrad internationell diskomusik. Här är fortfarande ett svensktoppigt "lagom" en bromskloss på arrangemang och ljudbild. Kanske kommer kompromissen ur ett försök att nå en lika bred publik som hon fick vid sin debut. Konsekvensen har hur som helst blivit en hygglig samling låtar med en stor — och alltjämt växande — sångerska.

PS (2008): Så här långt senare förstår jag inte hur jag kunde undgå att vitsa om hennes skivbolag — Virgin. Hon var jungfru på ungefär samma sätt som Madonna och Britney Spears...