Hammer

Hammer har strukit rappar-prefixet MC från sitt artistnamn. Varför våga ändra på en vinnande häst? Att döma av den nya skivan vill han ta ett steg bort från rappmusiken, i alla fall komplettera den med sådan lyx som melodier, körsång och en i och för sig sparsam instrumentering.

     Det är precis vad en rappare behöver. När det rytmiska talet integreras i en musikalisk eter får det karaktär och ett lugn över sig, som till och med gör orden möjliga att tyda.

     Och Hammer har en del att säga. Redan på omslaget står "Hammer's message" att läsa — det handlar om de svartas självförbränning i USA. "Det största hotet mot den svarte mannen idag är inte den vite mannen, utan den svarte mannen", vågar han säga och syftar på knarkhandeln, stegrat våld och cynism.

     I låten "Brothers hang on" förklarar han också: "Mitt sinne är förgiftat av bilderna jag ser, hororna och mördarna verkar alltid se ut som jag." Det finns en förståelig förtvivlan i hans tema för skivan. USA:s svarta befinner sig i en annan kris än före medborgarrättsrörelsen, men den är inte mindre allvarlig. De allra flesta rapparna agiterar med samma desperation i samma fråga.

     Hammer kliver fram med sin religiösa övertygelse och slår fast att den enda lösningen är utbildning.

     Skivan får förstås ett starkt drag av gospel, vilket inte ett ögonblick hindrar att den går att dansa till. Däri ligger ingen motsägelse. Fast Hammers rappande och hans musik är mjukare än flertalet av hans kollegors, finns ändå bestämdheten där, styrkan i att känna sitt ursprung och ha en dröm.