Hanne Boel

Till skillnad från de flesta populära danska artisterna sjunger Hanne Boel konsekvent på engelska. Hennes musik skiljer sig också på andra sätt från hemlandets standard. Rösten är mörk och melodierna närmar sig soul med präktig amerikansk fetma — den fyllighet i ljud och sentimentalitet i ton, som tycks vara obligatorisk i USA.

     Hanne har själv bara skrivit enstaka spår, och inget av dem utan assistans. Det är som sångerska hon gör sig bemärkt, rösten har krydda och tar stor plats. Tillsammans med de klingande arrangemangen gör detta skivan till en doftrik anrättning, som med fördel låter sig serveras i musikradio eller på ett party där alla vill dansa tryckare.

     Det är gott nog, men Hannes röst antyder att den skulle kunna nå längre. Kanske är det en typiskt dansk lättvindighet, eller det faktum att hon sjunger andras strofer, som gör att hon brister i djup och glöd. Det är som om hon står alldeles intill branten och gör ansats på ansats — men aldrig hoppar.