Keith Richards

and the X-pensive winos

Den legendariske gitarristen i Rolling Stones försökte sig på en solokarriär för några år sedan. Det blev inte så mycket med den, kanske framför allt beroende på att Stones inte slutade att ta hans tid. Här är ändå ett senkommet dokument från det korta soloäventyret, i en liveinspelning från december 1988.

     Bandet The X-pensive winos är några handplockade musiker, som Keith känt och respekterat i åratal. Det är ingen tvekan om att de delar hans stökigt rättframma ideal för rockmusiken. Skivan är lika ledig som en morgonrock, produktionen lika anspråkslös som en skolbespisning. Bandet bara klämtar på sina instrument och låtarna får verka med sin eventuella inneboende kraft.

     Det fungerar förträffligt. Den alldeles flärdfria musiken blir frisk och stark, behaglig mitt i all skramlighet. Det här är rockmusikens absoluta vardag och ursprungsfåra, dess "raison d'ÃÆ'ªtre", om man så vill. Just den musikform som många gånger spåtts en snar död, och ändå alltid återkommer med oförbrukad livskraft. Det är tveklöst precis här som Keith Richards har sitt hjärta.

     I omslagstexten ber man till och med om ursäkt för CD-teknikens oförmåga att ta med den ljudrikedom som den gamla analoga inspelningstekniken ger. Det är sant — den här skivan skulle förstås göra sig bäst som raspig och sliten vinyl.