Kreator

Fryshuset

Intervju och konsertrecension i DN juni 1989





Den ogästvänliga form av hårdrock som det tyska bandet Kreator spelar kallas "thrash metal" och är mycket nära granne till 70-talets punkmusik.

     Bandets sångare och ledare Mille Petrozza, som var 16 år när deras första LP kom ut, talar upprepat om att "energize", att ge publiken energi. Det påminner om acid-musikens målsättning, men till den känner han inget släktskap.

     - Acid är för maskiner och inte för människor, säger han. Det går inte att ge energi med syntetisk och förinspelad musik.

     På frågan om Kreator, i likhet med många hårdrockband, har en relation till musiken före rock'n'roll, svarar Mille Petrozza:

     - Vad fanns det före rock'n'roll?

     Till Fryshuset har de inte haft resurser att ta med sin ljusshow, inte heller en ljudanläggning av det format de önskade. Ändå är effekten malande. Kreator har på sina 5 år sedan debuten fått ett starkt grepp om den ångvält som kallas thrash metal. Det finns också något melodiskt, speciellt i Ventors trumspel.

     Publikens skara om ungefär 400 fördelar sig på olika grupper i lokalen. Ungefär en fjärdedel packas längst fram och tar stryk både från scenens kämpande vakter och publiken omedelbart bakom. Där finns ett trettiotal vilt dansande, som då och då med en tackling far in i klungan längst fram, eller hoppar upp och bärs på deras händer och huvuden.

     På visst avstånd från dessa hetssporrar står dryga hundratalet och lyssnar i godan ro, och längst väggarna samlas de som med viss förfäran betraktar både bandet och den vilda delen av publiken. Gränsen mellan de olika grupperna är tydlig.

     Kreator har en definitiv biroll på konserten. De är medium för den svettande publikens utlevelse. Det är därför ingen överraskning att några av de grabbar som vistas längst inne i skockens härdsmälta har öronproppar.

Stefan Stenudd
PS (2008): Denna kombination av kort intervju och konsertrecension körde vi med ett tag på DN, som ett experiment. Ett komprimerat sätt att slå två flugor i en smäll. Det var ändå en smula knivigt att först bli lite kompis med artisterna, vilket är nödvändigt för en fungerande intervju, och sedan ha integritet nog att i nästa stund eventuellt såga deras framträdande. Därför gavs formen upp efter ett tag. De råa thrash-rockarna Kreator hade rätt kul åt den ganska prydliga kostym jag på den tiden brukade ha på mig, för att ta mig in överallt utan tjafs. De tyckte att det var en skön omväxling mot alla de rockjournalister som klädde sig i svart skinnjacka och lekte rockidol.


PPS (2008): I originalartikeln hade jag stavat fel: "trash" i stället för "thrash". Tack till Gustav, som mailade mig om felet.