Lenny Kravitz

Fast han räknas som en av de nya artisterna, är Lenny Kravitz en blandning av forntida klanger inom rockmusiken — och det är just denna blandning som anses nyskapande. De två huvudsakliga ingredienserna är dels en lättsam dansmusik från obestämt 70-tal och dels John Lennon.

     Den senare träder fram med särskild skärpa. Ekot av den Lennon som sjöng "Mother, you left me" är påträngande, samma vemod och pyrande ilska. I "Always on the run" sjunger Lenny om allt vad mamma sa, och hur illa han följer buden. Han andas både där och på flera andra håll den karakteristiska Lennonska frustrationen.

     Men han lånar inte av Lennon, det är snarare fråga om en musikalisk dialog, ett rop ut till en syskonsjäl. Sångerna på den här skivan är trots likheterna mycket personliga och innerliga. De låter inte ett dugg sökta, är inte alls ute efter att vara nyskapande.

     Somliga spår är också vackrare än vad de allra mest trendmedvetna skulle våga tillåta sig.