Martin Hall

Presence (Virgin)

Skivrecension i DN oktober 1988

Martin Hall: Presence

"I return, in the light of the sun", lyder första strofen på Martin Halls nya skiva. För några år sedan deklarerade denne unge danske mångsysslare att han givit upp musiken för gott, men återkomstens basuner och cymbaler blåser undan löjet.

     Skivan är precis så pretentiös som inledningsorden signalerar. Martin Hall strävar efter de storslagenheter som synts förbehållna digniteterna Pink Floyd och Peter Gabriel - och det bär.

     Martin Hall frossar i konstnärligt egensinne - de som inte finner hans själsfärder fascinerande måste fördöma den här musiken. Texterna är naturligtvis existentiella, högstämt poetiska, och däri lika provokativa som tonerna. I "Magnum Opus" sjunger han: "The immanent life, an eminent line. A journey more directional than defined." Det är en liturgi, där ordens ljud är likvärdiga deras innebörd. Och det är religiöst, förstås. En mässa.

     LP-n innehåller endast sex sånger, psalmer, och den hade faktiskt blivit rikare av att utelämna även två av dessa - till exempel "Beat of the drum", som glider närmast det konventionella och förmodligen just därför valts till första singel från skivan.

     Martin Hall har klätt sig i en glänsande, praktfull skrud, och även om det vid närmare granskning skulle visa sig att han kan vara en aning kort i rocken - det är möjligt - så är hans klädval uppfriskande, ja i vår kalla nord alldeles nödvändigt.

Stefan Stenudd