Stefan Ringbom och Christer Jonasson

     Tvärs över en sönderfallande järnridå framstår klart: den ryske visdiktaren Vysotskij och den amerikanske bluesartisten Leadbelly står lika nära varandra som deras två tolkare på Mosebackes scen. Och det är i båda fallen uppenbar blues.

     Via Leadbelly har vi fått sådana klassiker som "Midnight special", "House of the Rising sun" och "Goodnight Irene". Vysotskijs visor har ännu inte blivit samma allmängods i västvärlden som de länge varit i Sovjet — trots att de fram till denna omvälvande tid varit förbjudna där. De båda herrarna gjorde märkvrdigt likartade erfarenheter, från golvnivån i sina väldiga stater. Deras sånger är de hunsades och de förfördelades.

     Stefan Ringbom sjunger de ryska visorna i svensk översättning, Christer Jonasson hanterar Leadbellys verser på originalspråket. De ackompanjerar varandra på diverse gitarrer. Det märks att var och en har sin klara favorit — också ett uttryck valt därefter. Stefans sång ligger nära recitationen och skådespelet, Christer vill sjunka in i musikens blå dunster.

     Olikheten är större i tolkning än i sångernas struktur och innehåll, men klyftan mellan de båda artisternas framföranden leder till spänstiga språng mellan sångerna. Man undrar hur det skulle låta om de bytte med varandra.

     Det har de ingen som helst längtan efter, och därmed följer att de hanterar sina idoler en smula för respektfullt. Sångarnas personliga relation till godset blir vag, deras tolkningar aningen passiva.