Stefan Sundström & Apache

Happy hour är i Stefan Sundströms tappning ganska fuktig, förstås, men inte särskilt lycklig. Hans "viser" berättar om alkoholens kluvna tröst mot kärlekens tillkortakommanden och samhällsbärarnas cynism. Den underliggande klangen är munter, diskret skojfrisk, men utan att försöka maskera alla såren.

     "Jesus dog på korset för våra synders skull, därför ska vi lida ifrån barnsäng in till mull", sjunger han med sin skrovliga stämma. Det är förvånande att vår kristna tradition tittar fram, så här mellan en stor stark och tunnelbanetåget. Bibeln skymtar lite här och där, likaså små fragment av de senaste decenniernas viskonst. Det är en bred och djup tradition som Stefan Sundström bär på. Han har också tagit hjälp av såväl Bernt Staf som Lars Demian.

     Och det är intensivt, med skrammel och visslingar, gitarr och dragspel. Den underliga balansen mellan lekfullhet och blodigt allvar skapar plötsliga bråddjup. Ändå är sångerna avspända, vilsamma. Här finns framför allt en öppenhjärtlighet, som förför utan att manipulera det allra minsta.