Suicide

A way of life (Chapter 22)

Skivrecension i DN mars 1989

Suicide: A way of life

Duon med det kärnfulla namnet dök upp i början på 70-talet med ljud- och ljusshower på konstgallerier i New York. Deras första LP kom 1977 och sedan dess har det varit glest mellan deras manifestationer.

     Alan Vega sjunger, med en mörk stämma som inte saknar resurser. Martin Rev spelar alla instrument, vilket i detta fall inte är alltför krävande. Musiken är asketisk på ett sätt som var avant garde när synten var ny. Numera låter det kitch.

     Det måste vara duons medelålders självironi som format första sidan av "A way of life". Den inledande låten kunde vara av gamla Animals, den andra av Kenny Rogers och den tredje Elvis Presley. Det är parodiskt, men vad är vitsen?

     LP:ns andra sida är mer konsekvent och trovärdig, där härskar deras egen musik. Denna är försonande ren, bitvis suggestiv. Ändå är det bestående intrycket monotont på samma sökta vis som hos Philip Glass.

Stefan Stenudd