Wet Wet Wet

High on the happy side (Precious)

Skivrecension i DN februari 1992

Wet  Wet Wet: High on the happy side

Vid debuten var den mest framträdande egenskapen hos det engelska bandet Wet Wet Wet sångaren Marti Pellows breda leende. Musiken lät lika sprittande lycklig som han såg ut.

     Så här ett par skivor och år senare har munterheten lagt sig något, ack och ve. Pellows fylliga stämma har inte precis mattats, men kastar sig inte över refrängerna lika naivt och oförskräckt som i begynnelsen. Sånt är livet.

     Nu har de tagit upp striden mot den stora ledan, genom att till sitt album foga en skiva med bara covers. De uppträder under ett alias, Maggie Pie & the Impostors, har skrivit små lekfulla biografier och retuscherat ett foto av sig själva så att de ska se äldre och rynkigare ut. Sångerna de tolkar har några år bakom sig, till exempel "Get ready" och "You've got a friend".

     Som coverband är de inte särskilt djärva - Impostors är trogna mot originalen och låter i övrigt väldigt mycket som Wet Wet Wet. Det hade varit festligare om de vågat sig på hårdrock eller vad som helst utom sin egen mjuka popmusik.

     Ändå gäller, för såväl skivan med egna låtar som den med andras, att de behållit tillräckligt mycket av sin munterhet för att alltihop ska bli ganska gulligt - och nostalgiskt. Båda skivorna klingar starkt av det tidiga 70-talets ballader. Kanske de helt enkelt vill sjunka ner i illusionen att allt var bättre förr.

Stefan Stenudd