Zucchero såg prästen lägra husan

ucchero Fornaciari försörjde sig under flera år på att skriva schlagersånger åt andra artister. Själv vägrade han att spela in dem. Han ville sjunga rhythm'n'blues. Innan skivbolaget gav med sig hade det förmått honom att uppträda med traditionella italienska sånger. Han medverkade i tre sångtävlingar och kom sist i alla.

     Med rhythm'n'blues gick det bättre. Både förra skivan "Blue's" och nya "Oro, incenso & birra" har sålt i över en miljon exemplar. För en stor italiensk publik är Zucchero vid 34 års ålder ett hyllat undantag från den likriktade populärmusiken. Rösten är grov och uppkäftig, likaså texterna.

     — Jag skriver gatans språk, berättar han. Texterna är fulla av ironier och överträdelser av det tillåtna. De handlar om katolicismen, om sex — om kärleken.

     Skivans titel, "Guld, rökelse och öl", anspelar på katolska ritualer — där ölet är hans egen oförskämda knorr. Zucchero känner inget förtroende för kyrkan.

     — Som liten pojke spelade jag orgel och sjöng i kyrkan. När jag såg prästen ligga med sin hushållerska insåg jag hur det var fatt.

     — Jag tror på själva tron men inte på institutionerna, varken de religiösa eller de politiska. De är narkotika för folket.

     Lika tvivlande ställer han sig till organisationerna för miljö och rättvisa, som många rockartister idag verkar för.

     — Om fem personer arbetar för idealen så är det minst tio som skor sig. Det blir som en katt som jagar sin egen svans.

     — Jag vill gå ner på gatan och slåss. Så länge det finns folk som vill slåss så finns det hopp.

     Sångerna handlar om behovet av överjordisk kärlek och en gud som är mer än ritualer. I "Overdose" sjunger han att han behöver kärlek "från en kvinna, från en man eller en hund, och Guds kärlek". Skivan avslutas med orden: "Befria kärleken eller lämna den för alltid".

     — Det är hur tydligt som helst. Alla borde öppna sig som en bok, slänga mask och behärskning. Kan man inte det så är det ingen vits.

     — Jag har aldrig kunnat göra det, för jag har aldrig varit tillräckligt mycket älskad.

     — Jag vet ju inte ens varför jag är här.

    Under turnén som börjar i februari tänker han pröva den internationella publikens tålamod genom att sjunga på italienska.

     — Italienskans ljud är intressantare än engelskans. Att sjunga rhythm'n'blues på italienska ger mer.

     ändå spelar han in en engelsk version av "Oro, incenso & birra" i november, med texter tolkade av Frank Musker från Los Angeles.

     — I musikens värld finns en barriär i Engelska kanalen - det engelska språket. För att nå förbi den måste man sjunga på engelska.

     Zucchero är uppvuxen på den italienska landsbygden. Föräldrarna är bönder.

     — Pappa är som en stor hund, säger Zucchero. Han säger ingenting. Men han ser mig på TV och jag vet att han är stolt. Det syns i hans ögon.

     Den enkla bakgrunden har gjort det särskilt svårt för honom att etablera sig i musikbranschen. Den gör också att han har svårt att foga sig i livet som rockstjärna.

     — Men jag måste.