Zucchero Fornaciari

Zucchero (London)

Skivrecension i DN juli 1991

Zucchero Fornaciari: Zucchero

Socker är ett något missvisande namn på Italiens populäraste rocksångare. Den grova rösten, de abrupta texterna och den intensiva musiken smakar betydligt mera salt.

     Han har föresatt sig att härja utanför rikets gränser. Förra skivan, "Oro, incenso & birra" (Guld, rökelse och öl), fick en viss spridning utanför språkets gränser. På den nya blandar han engelska och italienska texter - ändå med en övervikt av de italienska. Flera pärlor från förra skivan är med också här, till exempel "(Nice) Nietzsche, che dice" och "Diavolo in me".

     Bland det nya materialet finns "Senza una donna", den udda duetten med Paul Young som spelas flitigt på MTV, och den flämtande, brinnande, böljande koralen på sju minuter om mamma. Den är skivans absoluta höjdpunkt, omöjlig att lyssna på utan ett klappande hjärta och mungipor stegrande till ett leende.

     Det tar en särskild sorts tåga - måhända väldigt italiensk - för en grov rockartist att sjunga för full hals: "Mama! Saving my soul for me."

Stefan Stenudd