ScenenMin teater, film och musik
Det har sagts att allt vad vi människor gör, det gör vi för att vi vill bli älskade. Kanske är det så — och kanske är det inte nog: vi vill rentav bli dyrkade. Detta är ändå inte uttryck för någon djupt naturlig egoism i vår art — någon sådan tror jag inte på — utan ett uttryck för vår önskan att dyrka, att känna passionerat, överväldigande, berusande. Vi vill bli dyrkade, för att vi själva vill dyrka. Då blir ju livet så mycket livfullare än om vi bara uppskattar eller respekterar varandra. Sådan dyrkan sker så gott som överallt — på så vis är hela vårt livsrum ett tempel — men framför allt på varje sorts scen. Jag vill bli dyrkad. Därför har jag tafsat på en och annan scenkonst. Här är några avtryck — musik, lyrik, dramatik. Stefan Stenudd
Långfilmsmanus på engelskaI början på 2000-talet fick jag ett ryck och skrev i ganska rask följd tre långfilmsmanus på engelska. Det var den märkliga kloka gumman Charlotte Zutrauen som satte igång mig, när jag hälsade på i Los Angeles år 2001. De dansar runt lite i Hollywood, men jag räknar inte precis med omedelbar filmatisering. Hur som helst var det kul. Här är de tre manusen:Chastity var det första, det som Charlotte tände mig att sätta igång med efter att ha lockat ur mig vad jag framför allt ville skriva och även hon helst ville läsa. En medeltidshistoria om våghalsig kärlek med stora hinder. Jag ville skriva en dialog där alla karaktärerna var förmögna att säga något vettigt — Shakespeares utmärkta recept. Jag var så inspirerad att det gick med rekordfart. Faktiskt fick dåvarande filmkonsulenten Marianne Ahrne se det och blev betagen — men svenska filmbolag var ogenerat svala. Manuset har även fått en del positiv respons i Hollywood, så jag slutar inte hoppas. Kanske gör jag rätt vad det är en roman av det. Ooommmm är filmmanus på min ungdomsbok Om Om, science-fictionhistorien om den allsmäktige pojken. Det var vad Hans Fabian Wullenweber drömde om, när jag först träffade honom. Han ville göra film av boken, som han läste redan som barn. Men manuset blev skrivet långt efter att vi förlorade kontakten. Så kan det gå. Poor Vampire är förstås en vampyrhistoria, men där jag ville gå mot strömmen och visa hur eländigt det måste vara att vara vampyr. De kämpar i dunkel och mot hopplösa odds — men de är trots allt vampyrer. Det här manuset borde jag göra roman av...
|